wannabemama.blogg.se

Mensen kom inte på hela dagen igår, och eftersom den brukar vara så regelbunden började jag ana något.. Jag lyckades dock hålla mig till i morse med att kissa på stickan (även om jag låg vaken hela natten). Blev ett solklart plus på stickan i morse!! Jag är chockad, för jag trodde absolut inte att det skulle gå så fort, var ju bara tre månader sedan jag slutade med p-piller och denna månad var första gången som vi hade sex (medvetet) i samband med ägglossningen.

Min sambo är också chockad.. Och vi hann ju inte prata så mycket i morse innan vi åkte till jobbet båda två. Får se ikväll hur han mår/känner för detta.

Oj vad tiden går fort! Inser att jag inte bloggat på massa dagar.

Nu är det en knapp vecka sedan ägglossningen och om ägget befruktats så bör det nu i dagarna fästa i livmodern om det vill sig denna gång, vill säga. Enligt chatforum på nätet så menar vissa tjejer att man kan känna detta tydligt, att "nu fäste det!" och bara veta att man blivit gravid. Vet inte om jag tror på det.. Tror snarare att man kanske inte att fattar det direkt, men att man efteråt förstår att det var det man kände.

Jag kände en lite stickande känsla nere på höger sida tidigare idag, som ett lätt hugg (och det var även på höger sida som ägget lossnade, det kände jag tydligt vid ägglossningen), så det kan ju ha varit det. Dock så tror jag att jag som vanligt inbillar mig en massa bara för att jag vill så gärna.

En sak som gjorde mig jätteglad häromdagen var när min sambo (som ju som sagt inte är lika angelägen som jag att graviditeten ska komma så snabbt), sa att han faktiskt funderat på vart vi ska göra av ett skötbord när bebisen kommer. Nu var det jag som tog upp saken, men att han hade ens tänkt tanken gjorde mig jätteglad. Han börjar ju vänja sig, känns det som då. :-)

Hade svårt att sova igår. Inte för att jag, som man ibland gör, låg och tänkte och stressade över saker som jag inte hunnit med, borde gjort, måste komma ihåg imorgon, osv. Utan för att jag kände mig så lycklig. En fantastisk känsla som jag inte ville somna ifrån. Jag har världens finaste pojkvän som jag uppskattar otroligt mycket. Uppskattningen av pojkvännen bottnar dels i att han är fantastisk såklart, dels i att jag kommer från ett tidigare långt förhållande där jag inte alls var lycklig (det insåg jag tillfullo först i efterhand förstås..) och inser just hur mycket bättre jag har det nu.

Känner mig också otroligt glad över att jag trivs bra på jobbet och att de uppskattar mig och belönar mig. Jag och min familj är friska, jag har en härlig resa att se fram emot, det är snart jul (älskar julen!), vi har nyligen flyttat in i en ny fin lägenhet som vi håller på att göra till vår på riktigt med inredning och renovering. Och jag har slutat med p-piller och vi har påbörjat resan mot att bli föräldrar. Även om min pojkvän inte är lika ”på” som jag så känner jag att han vänjer sig mer och mer för varje dag som går, och när det väl slår till så kommer han att bli lika glad som jag, det är jag säker på.

Äntligen måndag och jobb... ;-)

Har varit riktigt hängig i helgen, men har trots det lyckats få en del gjort. Haft möhippa för en kompis i lördags och firade fars dag hemma hos mamma och pappa igår. När det är fullt upp är det bara att bita ihop, men det får jag lida för idag på jobbet. Kan inte vara hemma från jobbet igen, bara för någon vecka sedan jag var hemma i 3 dgr. Måste komma ikapp!

På möhippan i lördags "luskade" jag lite bland tjejerna (de som har barn) hur lång tid det tog för dem att bli gravida från att de började försöka, och det varierade mellan 6-12 månader. Så det är ännu ett skäl till att jag måste börja "chilla" nu och inte tänka så mycket på det. Apropå att inte tänka på det så närmar sig ägglossningen nu, imorgon eller onsdag brukar det vara... :-) Men ska vi ha sex då så ska det vara för att vi vill, inte för att vi måste. Lusten får bestämma helt enkelt!

Tror också att min sambo börjar vänja sig lite mer vid tanken, vilket känns skönt.

Härligt med tisdag, eller hur?! :-)

Blev inget inlägg igår, jobbade lång dag, sedan blev det en sväng till gymet och sedan tittade jag och min älskling på en film hemma i sängen.

Jag mådde bra under dagen, men på kvällen kände jag ett par "hugg" i magen, först ganska högt upp (som magknip) och sedan längre ner i "tjejmagen" som var värre. Inget kul, Undrar om det är kroppen som fortfarande anpassar sig till att inte äta p-piller, eller om jag kanske var gravid trots allt men att något gick snett och det är sviterna av ett mycket tidigt missfall.. Får nog googla på det. Vill ju inte att något ska vara fel "där nere". :-(

Jag är knäpp, jag vet... men nu har jag börjat undersöka hur vanligt det är att få mens trots att man är gravid.. Mår illa och har molvärk i tjejmagen. Är dessutom lite dålig i magen. Trots att molvärken kan vara pga mensen så har jag aldrig tidigare mått illa pga mens. Dessutom var mensen riklig i den första dagen men har avtagit snabbt och nu är det knappt någonting alls.

Får googla vidare tror jag, och kanske ta ett gravtest imorgon bitti bara för att vara säker. Någon som varit med om/hört talas om någon som fått mens även under graviditeten?

Mensen är beräknad imorgon men jag känner på mig att den kommer komma redan idag bara för att djävlas m mig..

Min sambo hoppas att mensen ska komma och jag hoppas motsatsen. Ganska sjukt egentligen.. Men jag tror att när det väl händer så kommer han att bli glad.

Har dessutom gått och blivit sjuk så jag är hemma från jobbet idag. Har inte så mkt annat för mig än att ligga och hoppas och fundera. Inge bra! :-( Får ladda ner senaste avsnittet av Revenge så jag har nåt att fördriva tiden med.